Kram /Thina

]]> http://beyond-sizes.com/?feed=rss2&p=16165 5 http://beyond-sizes.com/?p=16141 http://beyond-sizes.com/?p=16141#comments Tue, 15 May 2012 21:19:02 +0000 Thina http://beyond-sizes.com/?p=16141 Continue reading →]]>

Tänk om marknadsföringsmetoder som tidigare motiverade kvinnor att handla inte längre fungerar? Vad händer om den typiska modellen, den vita modellen i storlek 2 inte längre enbart känns inspirerande?

För oss som har tjatat om detta år ut och år in känns det inte precis som någon nyhet. Men det har inte bedrivits någon forskning som vi har kunnat luta oss på i våra uttalanden .

När Ben Berry skulle ta sin doktorsexamen på Cambridge University insåg han att det fanns väldigt lite forskning som bedrivits angående vilket inflytande modeller har beroende på storlek, ålder och härkomst när det kommer till köpbeslut. Berry ville ifrågasätta normerna och se om det fanns något som gav stöd åt hans hypotes om att kvinnor vill spegla sig i modellerna. Han skulle även få möjlighet att dela med sig av sina resultat till Elle Kanada.

Att tilläggas bör är att jag själv inte tagit del av hans rapport i sin helhet, så jag kan inte avgöra om den är vetenskapligt korrekt utförd, om frågorna är öppna eller ledande osv, men jag kan berätta vad han kom fram till och på vilket sätt. Dock utfördes forskningen på Cambridge Universitet vilket gör att jag inte ser någon större anledning till att misstro hans rön mer än någon annan forskares i alla fall.

Ben Berrys fick finansieringsstöd av The Ogilvy Foundation vilket gjorde att han kunde resa runt i både USA och Kanada och intervjua 2500 kvinnor i ålder 14-65 i storlekarna 0-18 med olika ursprung och etniciteter. Han skapade identiska fejk-annonser där alla modeller bar samma klänning av Diane von Furstenberg, skillnanden låg in modellernas storlek, ålder och härkomst.

Under fas 1 lät han kvinnorna i fokusgrupperna titta på fejk-annonserna med liknande såväl som skilda storlekar, åldrar, härkomster från dem själva. Varje kvinna visades slumpmässigt två av åtta möjliga annonser där modellen hade en del av deras egna egenskaper, alla deras egenskaper eller inga av dem.

För kvinnor i storlek 6 och uppåt ökande köplusten med 300 % när de såg kläderna på en kurvigare modell. Det omvända hände när de fick se en modell som inte avspeglade deras storlek. Inköpsavsikten minskade med 60 % för alla kvinnor och för kvinnor med storlek 6 och uppåt minskade inköpsavsikten med hela 76 %.

Under fas 2 undersökte han varför kvinnornas köpintentioner ökade när de såg klänningen på en modell som bättre avspeglade dem själva. Han kom fram till att de enklare kunde föreställa sig hur klänningen skulle sitta på dem själva, passa deras ålder och hur färgerna skulle komplettera deras hy. När det kom till de modeller som inte stämde överens med deras egna yttre gjorde de dem mer osäkra och osäkerheten översattes inte till köp-intentioner utan snarare att de väntade, eller blev mer osugna på att handla. En av hans många slutsatser var att kvinnor tenderar att köpa mer kläder då modellerna förmedlar en realistisk uppnåelig bild som får dem att känna självförtroende.

Det allmänna antagandet har hela tiden varit att modellerna enbart är ”klädhängare” för klädskaparnas kreationer, men det visar sig att de har en betydligt mer inflytelserik roll. Modellerna är bron mellan konsumenten och varumärket. De visar inte enbart hur väl kläderna sitter, hur de smickrar kroppen. De förmedlar även varumärkets image och identitet. Inga konstigheter egentligen tycker jag. Men det till trots så castar industrin sällan modeller som reflekterar deras egen marknad. Den typiska modellen är i storlek 2 medan den vanligaste storleken i USA är storlek 14. De flesta modeller är i ålder 15-24 och de flesta är vita.

Vad kan vi själva dra för slutsatser av det här?

Hur tänker ni?

Håller ni med eller tycker ni att det är forskning som inte kan appliceras på oss svenskar? Jag återkommer till detta ämne snart, då det verkligen är något jag brinner för, men nu måste jag verkligen dyka i säng.

Kram/Thina

Kram på er!

/Thina

Bilder är lånade från Plusmodelmag och kläderna kommer från  Always for me.

Här kommer ”behind the scenes” från fotograferingen .

Click here to view the embedded video.

Ha en härlig måndag.

Kram / Thina

]]> http://beyond-sizes.com/?feed=rss2&p=16119 4 http://beyond-sizes.com/?p=16113 http://beyond-sizes.com/?p=16113#comments Sun, 13 May 2012 08:13:06 +0000 Thina http://beyond-sizes.com/?p=16113 Jag köpte ett par glada skor från din sko härom dagen för 299 kronor.

/Thina

Just nu är jag på fest med dagismorsorna och dricker vin!

Hoppas ni har en fin lördag.

Kram / Thina

På Prickig Katt fanns prickiga, randiga, vita, blommiga och rutiga paraplyn i fina färger. Jag hade velat ha ett av varje sort.

Puss /Thina

Vilka är dina?

/Thina

I en av artiklarna framför Göran Hägglund sina åsikter där han förespråkar den brittiska modellen för att bekämpa att folk blir allt tjockare i Sverige. Dock har inte den brittiska modellen blivit vetenskapligt utvärderad, men det verkar inte vara så relevant för Göran Hägglund.

 Göran anser även att man inte behöver ställa krav på att bantingsmetoder ska vara vetenskapligt utvärderade. Jag frågar mig hur det kan komma sig? När man säljer en bantningskur säljer man så mycket mer. Som drömmen om det smala jaget, fantasin om vem man ska bli när kilona är borta, hoppet om att man den här gången ska lyckas. Bantingsindustrin drar varje år i miljarder, bara i Sverige köper man bantingsprodukter för närmare 320 miljoner kronor. Det är förståss viktiga pengar.

Hör mig när jag säger: jag är inte emot att svenska folket ska äta frukt, äta mer hälsosamt eller röra på sig. Dock är jag exempelvis emot att mäta hälsa i  BMI. Det anser både jag och de flesta pålästa läkare är rent ut sagt bull-shit.

Å nej, jag skulle inte rasa eller tycka det var jobbigt om de höjde skatterna när det kommer till socker. Det jag framför allt är emot är avhumaniserandet av överviktiga människor och att man tjänar milontals kronor på människors dåliga självkänsla och  därigenom kan sälja produkter som faktiskt inte fungerar. Kritiken av produkterna uteblir oftast då den som bantar enbart känner sig misslyckad och vänder det inåt istället.

Jag förstår inte riktigt vad Göran Hägglund menar när han säger ”Staten ska inte ägna sig åt pekpinneri, eller höja skatter på vissa livsmedel. Vi måste lita på att individen kan ta sitt ansvar och själv har förmåga att göra vettiga val.” Det är ju precis vad han uppmuntrar att de ska göra.  Inte genom att höja skatterna på onyttiga livsmedel, men genom att använda pekpinnarna när vi söker sjukvård.

Jag tycker att sjukvård likväl som vinstdrivna bantningsföretag ska ha vetenskapen bakom sig när de råder människor att banta för att gå ner i vikt. Det ska finnas en anledning till varför man diskuterar vikt vid sjukhusbesök. Mer än att personen är tjock, exempelvis kan det vara på grund av dåliga provsvar eller om patienten önskar prata om sin vikt och hälsa. Men jag har svårt att tro att det ska leda till något gott att vid random besök påpeka folks vikt, även om det kommer från en läkares mun. Tjocka människor är i regel medvetna om deras egen storlek and all that jazz.

Att vara ett framgångsrikt bantingsföretag handlar inte om att kunna bevisa att personer kan gå ner i vikt av att enbart dricka pulver, äta bark eller vad det är nu må vara. Det primära borde vara att man efter avslutad kur kan stanna i vikt. Det är där forskningen bör ligga. Det vill säga hur många har gått upp sina kilon efter ett år, fem år och tio år.

Om skolan ska ta större krafttag mot övervikt likväl allmänsjukvården så skulle jag önska att de fick utbildning i bemötandet av människor. Då kanske vi kan undvika att 7 åringar slipper börja banta och hata sina kroppar. Att tjocka människor slipper få bantningsråd när man söker för halsfluss osv. I min värld ska det inte handla om att Göran Hägglund premierar läkarna när de pratar om vikt, att han vill hoppa på brittiska modeller som ännu inte blivit utvärderade och på det sättet ragga fett-fobiska väljare/röster. Det enda det kommer att leda till är att fler människor med övervikt avstår från att söka hjälp och att det blir ännu mer accepterat att förakta och se ner på tjocka människor. Men det kanske också är irrelevant, eller ja visst ja det är det ju…

/Thina