Jag stötte på den här YOU-Phobiabilden på pinterest från Dodinsky härom dagen och självklart satte det igång en tankeprocess i skallen på mig. Vem är vi eller vilka skulle vi vara om vi inte längre definerades av andra, om vi inte längre jämförde oss med massan och faktiskt slutade sträva efter konformitet?
Skulle vi vara tryggare, snyggare, lyckligare, lugnare, mer eller mindre framgångsrika?
Det vet jag inte för jag tror att många av oss faktiskt jämför oss med andra varken vi är medvetna om det eller inte. Det viktiga är nog vilka människor vi jämför oss med.
Jag tror inte alltid att det är enbart positivt. Ett bevis på det kan exempelvis vara “duktig flicka syndromet” där den duktiga flickan tror att hennes värde är direkt kopplat till hennes prestationer som jämförs och värderas utifrån andras prestationer.
Det är troligtvis inte helt ovanligt att tappa bort sig själv på vägen och helt plötsligt låter man enbart andras åsikter råda över hur man ser på sig själv. Vana att spegla oss i andras åsikter gör att deras åsikter blir viktigare än vad vi själva tycker och känner. Vilket hindrar oss att våga växa och prova nya saker som allmänheten inte förväntar sig av oss då vi redan är indrivna i ett visst fack och bör bete oss därefter.
Det är troligen därför många människor stör sig på tjockisar som faktiskt vågar ta plats. Som är stolta över sig själva och vågar stå för att de kanske inte tillhör någon slags mall över hur man ska se ut eller vara, men att de rockar livet ändå. Det är ju fel, eller är det fel egentligen?
Som vanligt handlar YOU-phobia som mycket annat om dålig självkänsla, när man inte riktigt litar på sitt eget omdömme. Självkänslan är helt avgörande för om vi tycker vi är värdefulla och värda att bli älskade både av oss själva och andra.
Så jag säger fuck YOU-Phobia. 2013 önskar jag att fler tjockisar ska rocka världen och våga sträcka på sig. Det är inte meningen att vi ska försöka gömma oss och leva ett grått liv vi egentligen inte vill leva på grund av att vi inte är smala. Det får vara slut på det nu. Lyssna inte så mycket på vad omgivningen säger, tycker och tänker utan tänk på vad du vill och hur du vill känna. Vad tycker du?
Kärlek och uppmuntran!
/Thina
Du har rätt vi jämför oss medvetet/omedvetet hela tiden. Som konstnär så kan man inte jämföra sig hela tiden, så jag har fått tänka om. Jag kan inte jämföra mig med andra jag måste se till mig själv. Istället för att jämföra så försöker jag hitta inspiration och denna inspiration försöker jag göra till något som tillhör mig, något som representerar mig som den jag är. Låter det vettigt och sammanhängande; )?
Det låter både vettigt, sammanhängande och klokt.
Amen säger jag!