Tre olika plussize-modeller med tre olika storlekar och utseende. Diversity Rocks!
/Thina
-
- Bettie von Fraucht
- Blog To Be Alive
- By Anika
- Chubby Chic
- Cicalia
- Cubby Bubbel
- Cupcake's Clothes
- Curvy Canadian
- Fancy Lane
- Fashion Haley
- Fatshionable
- Fatshionistas
- GabiFresh
- Happy Happy Fatgirl
- Jasifer Lionsclub
- Le Blog de Big Beauty
- More to Love
- Nicolette Mason
- NotSoStarving
- Pocket Rocket Fashion
- Professionally Plump
- Queen Sized Flava
- Stickysweetdanish
- The Curvy Fashionista
- The fat and furious
- The plus size of me
- TheGlitterThread
- This is Ashley Rose
- Tjocka katter vill också dansa
- Too Many Sequins
- Two whole cakes
- World Of Fatshion
Jag har funderat på hur påverkad jag har varit av ideal. Förstår intellektuellt att idealen i samhället finns och påverkar mig. Någonstans i mig måste det registreras att alla modeller är väldigt smala och långa, att skyltdockorna inte liknar mig ett dugg och att när någon inte ser ut så är det ”ovanligt” i kändispressen.
För någonstans registrerar jag ju vad som är inne just nu och köper de kläderna.
Men hur mycket jag än tänker så kan jag inte komma på att jag under mina tonår någonsin hade komplex eller mådde dåligt över mitt utseende.
När jag som vuxen 30-åring ledsnade på att aldrig hitta kläder jag tyckte vara fina tog jag mig en funderare. Det var för att jag var för tjock. Med ett bmi på närmare 40 så hade jag fetma. Inga direkt följdsjukdomar. Men jag kände mig begränsad. Orkade inte så mycket som jag skulle vilja. Det var knepigt att hoppa på och av båtar. Jag var på gränsen för tung för att rida vissa hästar. Min husläkare påpekade att det var ovanligt att ha et sådant bra blodtryck som jag hade när jag var så pass överviktig.
Men hade jag komplex och mådde dåligt över mitt utseende? Nej. Jag tyckte att jag var snygg. Jag ville dock inte vara tjock.
I juni är det 2 år sen jag gjorde en gastric sleeve. 35 kg och många lärdomar senare kan jag konstatera att det var ett av mitt livs bästa beslut. Mitt enda och rätta val.
Vilka lärdomar har jag fått på vägen?
- Att utseendet spelar roll. Tyvärr.
- Att människor tar sig enorma friheter när det gäller att bedöma och döma andra.
Denna sortens operationer kan vara räddningen för så många. ALDRIG har jag träffat en tjockis som inte kämpat med sin vikt med olika dieter, träning, späkning och löften till sig själv. Operationen tar inte bort matmissbruk, självförakt eller behovet av att tröstäta. Operationen är ett verktyg som precis som allt annat i livet kan misskötas, men den är en hjälp. Jag har fått höra att jag har fuskat och tagit en genväg. Tycker att det är intressant att människor tar sig den rätten. Undrar om de även tycker att antabus för alkoholister är fusk?
En påläst person skulle veta orsakerna till övervikt och fetma och en empatisk person dömer inte.
Jag är tacksam för allt jag lärt mig om mig själv, vänskap, kärlek och respekt de senaste åren. Jag jobbar med mig själv för jag vill inte vara en dömande, kränkande och oempatisk person. Jag vill inte att mina barn ska efter sådant beteende.
Så… Blev jag lyckligare för att jag opererade mig? JA! Jag har inte en evig kamp med mig själv längre. Om kläder, mat, brutna löften till mig själv och späkning. Är jag lyckligare för att jag är smal? JA! Jag orkar så mycket mer, kan träna på ett annat vis, alla kläder jag kan ha. Min inre resa pågår oberoende av min utsida, men konsekvenserna av min operation har gett resan oväntade medresenärer.
Tycker jag att tjock människor är mindre värda? Absolut inte! Fulare än smala? Nej, så generell är jag inte i mitt tyckande.
MEN…. Jag funderar över hälsoriskerna med att ha fetma. De skrämde mig mer än att någon skulle tycka att jag var ful.
Försöker jag säga att alla överviktiga ska operera sig och bli smala? ABSOLUT INTE! Det var rätt val för mig. Det jag försöker säga är att bra självkänsla och att vara trygg i sig själv gör att (de sjuka) idealen inte biter lika hårt. Tror jag
Orkade du läsa allt? Tack!
Självklart orkade jag läsa hela! Du verkar vara en klok människa med fötterna på jorden och det gör mig alltid lika glad.
Känns konstigt att Tara är 44/46 som jag men ändå har rätt smala ben (enligt mig) mina är mycket tjockare ;D
Här kan du se en annan bild på Tara Lynn där man enligt mig ser hur hon ser ut bättre. Sen får man tänka på att de är duktiga att photoshoppa bilderna också.
Mittentjejen var jättefin och jag menar absolut inte att dissa någon form eller storlek – men det är ju rent bisarrt att storlek 40 räknas som plus size! Det är ju en alldeles vanlig normstorlek, bara snäppet över 38.
Ja jag håller med dig att det är bisarrt att 40 räknas som plussize i modevärlden, det säger en hel del om hur skev den är.