Hemma hos oss är ingen ful

Idag har Mini-hopp haft en kompis här från skolan. De har ätit pannkakor, lekt och haft jätteroligt. Själv fick jag en stund över och kikade på Netflix, men det var omöjligt att undgå barnens tjatter i bakgrunden.

De fick gå loss med ansiktsfärg framför spegeln i hallen och efter en stund hörde jag den andra flickan som sa något om att hon var ful, ni vet på det där sättet som flickor kan göra ibland. Inte för att hon tyckte att hon var ful utanför snarare för att hon blev missnöjd med resultatet av sitt målande. Skadad som jag är kunde jag inte låta bli att sticka ut näsan i hallen och säga hemma hos oss använder vi inte ordet ful, varken om oss själva eller om andra. Vilket säkert verkade helknasigt. Men när vi fortsatte prata så tyckte hon såklart inte att hon var ful, det var mest ett missnöje över hur målningen blev. I en viss ålder är de flesta barn ganska okritiska till sig själva och sitt utseende, något jag önskar att vi borde få fortsätta med långt upp i åldrarna. Vi pratade om att man inte skulle säga ful om sig själv eller om andra och sen fortsatte leken och jag gick tillbaka till datorn.

Så vart vill jag komma med detta? Jag anser att det är viktigt att jobba på  barns medvetenhet om hur de pratar om sig själva, att man inte ska dissa sig själv eller andra när det kommer till utseende och att det faktiskt inte är särskilt viktigt att vara vacker eller söt. Det finns massa saker som är betydligt viktigare i livet. Det ska inte vara något man behöver tänka på, men tyvärr så är det många barn som redan i tidig ålder är fullt medvetna om vad som anses fint och vad som anses fult. De flesta barn vet exempelvis att det inte anses lika fint att vara tjock som att vara smal, vilket egentligen inte är särskilt konstigt om de de ser på TV, där alla lyckade är smala och tjocka oftast är sorgliga, dumma eller misslyckade, även när det kommer till barnprogram.

I min värld ska barn helt enkelt inte behöva fokusera på det yttre.  Jag hade önskat att barn inte behövt känna att de behöver den typen av bekräftelse och att det inte är något att eftersträva. Så min fråga är hur kan vi lära kommande generationer att inte bli en del av skönhetsmyten i ett samhälle som kanske är mer ytligt än det någonsin varit tidigare? Vad tror ni?

Kram /Thina

 

 

Posted on by Thina in The way I see it and tagged , , , . Bookmark the permalink.

3 Responses to Hemma hos oss är ingen ful

  1. Och i mitt hus kommer det va förbjudet att säga att nån är fin (eller ful). Som du säger, barn ska inte ledas in i utseendefixering. Ba prata inte om utseende alls med dom.

    Tror vi måste dels undvika att ge barnen utseendemässiga komplimangen (”vilken fin klänning”) dels själva våga bryta mot normerna – låta bli vardagssminkande, rakande, etc.

    • Thina says:

      Du har helt rätt och det glömde jag faktiskt skriva ingen är fin eller ful hemma hos oss, vi jobbar mkt på att lära dottern att ge andra typer av komplimanger, det är inte viktigt om man har snygga kläder eller är fin osv. Själv jobbar jag mkt med mig själv också, när det kommer till såväl vardagssminkning som till hur man ger komplimanger. Vissa saker kommer mer naturligt medan jag känns smått hjärntvättad när det kommer till andra. Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CAPTCHA-bild

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>