ÖVERARMARNA

armar

Jag har i ett tidigare inlägg( 2010) här på bloggen pratat om komplex för överarmarna och konstaterade efter det inlägget hur otroligt vanligt det är.  Inte bara för tjockisar utan för kvinnor i många olika storlekar.

Å ja, visst är det så att de flesta människor har något komplex när det gäller kroppen, men för mig är det inget vi ska acceptera som om det ingår i hur det är att vara människa. Att ogilla en del av ens kropp ska inte vara en slags norm. Tvärtom ska vi försöka motverka att alla dessa komplex uppstår från första början. Målet borde vara att alla ska vara nöjda med sina kroppar. Komplex ska aldrig få styra livet.

När det kommer till komplex för överarmarna handlar det förstås framför allt om att inte visa dem, som exempelvis att inte gå i linne eller ärmlöst. Egentligen är det helt galet när man ser på det i ett utomperspektiv.

Jag bestämde mig för att jobba på mitt arm-komplex. Mitt sätt att jobba för att lära mig acceptera mina överarmar har varit att göra det jag inte kunde tänka mig att göra innan: Gå i ärmlöst och visa armarna. Så nu försöker jag göra det när tillfället ges. Jag ska inte säga att jag vid alla tillfällen är bekväm med det, eller att jag alltid tycker om det. Men nu för tiden går jag ändå utan ärm på kläderna relativt ofta. Ofta har jag på mig något över när jag drar iväg och träffar någon, men när jag väl kommer till den plats vi ska hänga på tar jag av mig.

Ett annat sätt att jobba med komplexen har varit att fota överarmarna, lite när som helst med mobilen bara för att vänja mig och börja tycka om armarna. Det fungerar, numera är jag inte alls lika obekväm med att visa mina överarmar.

överarmarna

För ett tag sedan var med om något otroligt fint när det kommer till överarmar. Det var en eftermiddag och vi satt ute på vår prunkande innegård allihopa.  Barnen sprang om varandra och lekte och skrattade sådär som sommarbarn gör.

En av kidsen, femåriga Maya smög sig fram till mig och pratade lite. Hon är både mysig och sådär öppen och nyfiken som man är i den åldern. Helt plötsligt när vi satt där tillsammans sträckte hon fram sin lilla hand och kände på min överarm. Först stelnade jag till och undrade varför. Men sen började jag betrakta henne.

Hon kände förtrollat med båda händerna på min överarm och tittade på den och kände på min min hud. Sedan lutade hon huvudet emot armen som för att prova hur det kändes att vila, ha den som kudde eller luta sig mot den. Det kändes så ärligt och fint att jag kände hur halsen började snörpas ihop av rörelse så jag klappade henne på huvudet. Mmmm du är så mjuk och fin sa hon då och log. Å visst hade hon rätt, jag är mjuk om armarna och om hon tycker att mina armar är så mysiga och goa varför skulle inte jag göra det?

Over and out /Thina

Posted on by Thina in The way I see it and tagged , , , , . Bookmark the permalink.

5 Responses to ÖVERARMARNA

  1. pubes says:

    mitt gäddhäng är min pojkväns cold-spot på sommaren, så han gosar alltid med mina överarmar. :P

  2. hilde i norge says:

    Så vakkert ..

  3. Elina✿ says:

    Vilken söt historia! :D

    Jag bryr mig inte om mitt ”gäddhäng”, men däremot att mina armar blir rödaflammiga. Det är typ mitt största komplex.

    • Thina says:

      Du ser så tokiga vi är ;) Vilken färg de har har jag inte ens tänkt på.

      • Elina✿ says:

        Du har helt rätt. Men jag tänker mig att det ser sjukt ut, eftersom bara ytterdelen av mina armar blir sådär röda. Brukar till och med sminka dem om jag ska vara ”fin”. Ja alltså… :O

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CAPTCHA-bild

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>