Carmakoma – A garden statement party

Jag blev inbjuden till Carmakomas ”a garden statement party” under modeveckan i Köpenhamn. Tyvärr kunde jag inte komma ifrån men jag vill absolut gå nästa år! Dock hindrar det mig inte att visa lite bilder från tillställningen.

CK_garden_045CK_garden_061CK_garden_062CK_garden_065

Syftet är att understryka det faktum att skönhet och mångfald inte kan definieras av storleksetiketten i nacken. Modeller av alla storlekar  poserade sida vid sida som levande skyltdockor i deras”pop-up” trädgård på Fashion Fair.

Heidie Lykke och Angelica Weiss, de två tjejerna bakom Carmakoma säger ”Vi fokuserar på att skapa kläder som passar den vackra kvinnliga kroppen – och inte tvärtom där man ofta se designers skapa vackra kläder som kvinnor har att omforma sina kroppar efter för att passa in”

Jag önskar verkligen att fler designers hade deras mindset, tänk så mycket bättre många människor, framför allt kvinnor kunde må av det.

/Thina

 

Posted on by Thina in Check this out and tagged , , , , . Bookmark the permalink.

6 Responses to Carmakoma – A garden statement party

  1. Anna-Maria says:

    Hej! Jag tycker det är superhärligt att kurviga och runda kvinnor lyfts fram och hyllas! Är själv av modell större och tycker utseendemässigt att det känns helt ok. Det jag upplever jobbigt med att vara lite större är en del andra saker; såsom att inte säkert veta om flygplansbältet räcker runt, att inte vilja sitta längst in för att då inte vara säker på att komma ut på smidigt sätt, att inte riktigt hänga med på raska promenader eller längdskidor utan att ta ut sig helt, att stolar med armstöd kan vara obekväma, inte kunna lägga benen i kors…Hur upplever du det? Tycker inte du att det är jobbigt och begränsande. Kram från en trogen läsare.

    • Thina says:

      Hej Anna-Maria! Jag tror att det blir lite vad man gör det till men jag kan verkligen känna igen mig i alla dina tankar och funderingar, det var något jag hade vrålångest över tidigare. Om jag ska flyga idag vilket jag försöker göra åtminstone en gång om året och flygplansbältet inte skulle räcka till så frågar jag om en förlängning. Jag var ganska obekväm med sådant innan, så ett tips kan vara att fråga direkt när du går på planet och om det vanliga bältet går runt lämnar du enkelt tillbaka förlängningen . Då behöver det inte uppstå någon stressad situation när man redan sitter i flygstolen och behöver ropa på någon över halva planet och vänta och fantisera om att planet ska flyga iväg och man inte är fastspänd.

      Jag bryr mig inte så mycket om ifall jag inte kommer förbi om jag sitter innerst på ett flygplan eller i en buss, det är många som inte gör och för allas trevnad flyttar man väl på sig om någon svill komma förbi oavsett storlek. Jag vill inte ha någon annans rumpa i ansiktet;)

      Jag tror att hänga med på raska promenader och åka längdskidor framför allt handlar om kondition och inte så mycket om storlek för man behöver ju inte vara smal för att ha bra kondition. Jag känner en hel del tjockisar med riktigt grym kondis och flås. Problemet som jag ser det är snarare att det är så dubbelt och laddat med tjockisar som tränar (och skaffar sig en bra kondition) både för de som vill träna och för ”de andra” i det offentliga rummet vilket jag tror är en stor orsak till att många tjocka drar sig för att träna. Som tjock bör man enligt ”allmänheten” träna (för att bli smal), men man ska inte synas medan man gör det vilket blir dubbelt för mig. Dessutom finns det ett otroligt litet utbud av träningskläder, vilket i sig är ett blogginlägg bara det;) Det är lätt att välja bort att träna och flåsa offentligt vilket isåfall gör att man blir hänvisad till skogspromenader och sådant som man mer kan göra på fritiden vilket jag tycker är begränsande. En gräns som man förvisso sätter upp för sig själv, MEN man måste också komma ihåg att det faktiskt är en utsatt situation att befinna sig på en plats där ens olikheter (stigma om man vill kalla det för det) blir otroligt tydliga där många går för att bli smalare och där många tycker att storleken är väldigt viktig. Sådana gränser kan det vara svårt att ta sig över och inte bry sig om.

      Något jag däremot stör mig på är stolar med armstöd som kan vara försmala, ha sköna stolar på uteserveringarna tack! Att sitta och bekvämt lägga benen i kors vore kanske inte vore dumt, precis som det vore fint att sambon kunde bära mig över trösklar när jag känner för det men det är inget jag störs av eller sörjer faktiskt. Jag tror begränsandet mest sitter i hjärnan, med det sagt så innebär det inte att jag är gränslös eller att jag vågar allting eller att jag med glädje och entusiasm tar plats överallt. Men ju bättre kroppslig självkänsla jag har ju mer inser jag att jag faktiskt kan göra det mesta smala människor kan. Hoppas du förstår vad jag menar då detta blev ganska långt.

      Har du mer frågor så är det bara att maila. Massa kramar och uppmuntran /Thina

  2. peachbeast says:

    Jag gillar verkligen det konceptet. Göra kläder som passar borde vara A och O i modebranschen!

  3. Viran says:

    Hej!
    Jag upplever inte mig själv som speciellt stor, visst är jag överviktig och har ett sk BMI som ligger i överkant. Jag är strax under 160 cm och har en ”timglasfigur” med stor bak och breda axlar. Det är så jäkla svårt att hitta kläder som passar och sitter snyggt tycker jag. Tycker även att det känns konstigt att gå in i en affär och prova kläder för att upptäcka att deras största storlekar inte passar. Jag känner mig som en hulken som håller på att spräcka axlarna och ryggen i snygg kavaj. Då sjunker ju självförtroendet till botten. När jag provar mer ”generösa” klädmärken blir det sällan snyggt då de ofta blir för långa och bylsiga istället. Lätt att bli modfälld ute på shoppingrundan.
    PS: misstänker att modellerna i alla storlekar ändå var långa?

    Tack för en trevlig blogg.

    • Thina says:

      Jag håller med dig, det är svårt att hitta klädmodeller som är gjorda för ens kroppsform, Zizzi gör exempelvis kläder för långa personer och jag 1,63. Asos Curve gör kläder för storbystade tjejer vilket jag inte direkt är heller, så visst det är ett gissel ibland. Vad jag förstår det som så är du en inbetweenie dvs en tjej som kan köpa en del av dina kläder i det vanliga sortimentet och en del i plussize. Mitt bästa tips är leta kläder med en viss passform som du trivs i snarare än storlekar. Även att gå med i facebookgrupper som fatshionoutfit där man kan se andras outfits och inspireras av andras klädstil och var de köpt sina kläder. Kram på dig.

      • Viran says:

        Inbetweenie – vilket gulligt uttryck!! Har aldrig hört det. Men på din beskrivning passar det in väl på mig. :) Tack för dina tips.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CAPTCHA-bild

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>