Som en vulkan i mitt bröst

Ibland när jag ser på omvärlden och på hur människor beter sig mot varandra drabbas jag av den stora meningslösheten. För en stund så känns det onödigt att ens bry sig. Ibland tänker jag till och med att det kanske vore bra om den där omtalade undergången kunde komma snart. För i stunden tänker jag att det finns för många människor där ute som verkligen förpestar livet för andra. Människor som totalt verkar ha tappat sin medmänsklighet.

Dessa känslor blir extra starka när exempelvis jag läser om butiken Chelsea på Kungsgatan i Göteborg som förbjöd en nioårig handikappad pojke att komma in i butiken med sin rullstol. ”Vi tar inte emot sådana här, ni kan inte komma in hit med rullstol”.  Eller när 14-åriga amerikanskan Shelby Buster på sin födelsedag skulle gå och shoppa med sin kompis på butiken Rue21 och blev ombedd att lämna butiken för att hon var för tjock. För tjocka för vad? Att handla? Att vistas inne i deras butik? Att få finnas?

VincentVincent

Då känner jag hur luften går ur mig. Men sen tänker på Shelby och på hennes mamma, på hur det måste känts för Vincent och hans familj som fick vända i dörren. Å då far mina känslor iväg med mig. Då känner jag mitt jävlar-anamma som en vulkan i bröstet. För om vi medmänniskor protesterar och tar debatten kan vi förhindra att det här blir vår livsvärld på heltid.

 Shelby

 Shelby

Många människor väljer att tolka världen så att den bekräftar deras egen världsbild. Själv jobbar jag på att försöka gå utanför mina ramar och ha ett ovanifrån perspektiv så mycket jag bara kan. Jag kan läsa alla de vedervärdiga kommentarerna i olika flöden där människor utan eftertanke vräker ur sig saker de inte ens tänkt igenom. Men det viktiga är jag inte glömma alla de människor som faktiskt reagerar när andra fäller sådana kommentarer. För det är dessa röster som är beviset på att melankolins våta täcke inte kvävt oss. Det finns fortfarande människor som sätter ner foten och protesterar. Det är dessa människor som utgör vågskålen.

Det är sådant jag påminner mig själv om de dagar då luften går ur mig. När halsen snörps åt av sorgsenhet med tanke på hur tråkig Shelbys födelsedag faktiskt blev. Eller hur jävliga folk kan vara mot varandra utan eftertanke. Men i slutet av dagen är ändå mitt val självklart,  jag står där på barrikaderna och kämpar för människors lika värde för när jag tänker på alternativet så finns det inget jag hellre vill göra.

 

We rise by lifting others

Over and Out /Thina

 

Posted on by Thina in The way I see it and tagged , , , , , , . Bookmark the permalink.

7 Responses to Som en vulkan i mitt bröst

  1. Martina says:

    Hej! Av en slump råkade jag trycka in på din blogg och kände att jag var tvungen att lämna en kommentar. Först och främst vill jag tacka dig för att du gjort denna blogg och för alla kloka ord du skriver. Jag har haft problem med vikten hela livet och trots all kärlek jag får av pojkvännen, vännerna och familjen så har jag problem med självförtroendet. Detta är främst pga att jag känner att det är svårt att hitta snygga och trendiga kläder i de större storlekarna. Jag lägger alltså stor vikt vid just kläderna och behöver känna att jag hänger med i modet för att trivas (hur löjligt det än låter). Nu har jag dock tagit del av dina tips och känner lycka! Det finns så mycket hemsidor som säljer snygga kläder i stora storlekar där ute som jag totalt missat. Det är som att en helt ny värld har öppnats och jag har redan klickat hem en hel del! Så, tack för att du kämpar för oss kvinnor som inte tillhör normen, tack för att du visar att även vi har en röst och att inget kan hindra oss från att njuta av livet. Ha en fortsatt trevlig dag!

    • Thina says:

      Vad roligt att du hittat hit och ännu roligare att en ny värld av kläder har öppnat sig. Jag tycker absolut inte att det är löjligt att tycka att kläder är viktigt. Det är en del i hur vi människor uttrycker oss, därför blir det extra svårt när det inte finns tillräckligt med kläder i rätt storlek. Jag har till och med skrivit en hel Kandidatuppsats i beteendevetenskap om kläder ;)

      Välkommen tillbaka massa kramar /Thina

  2. Anna says:

    Fy fan vad fint skriver Thina, jag blir tårögd! <3

  3. KK says:

    I bland blir man gråtfärdig av nyheterna tyvärr. Den man som blev anfallen i Malmö då han var ute med sin lilla son, man fattar inte vad det är för fel på vissa personer. Hur kan man ge sig på ett litet barn?? Obegripligt. Blir så ledsen.

  4. peachbeast says:

    Det är så bra att du finns. Att du visar att världen faktiskt inte bara är hemsk och ond. Bra jobbat!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CAPTCHA-bild

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>